Under 2013 har Skådebanan i Jönköpings Län haft som övergripande mål att öka invånarnas delaktighet i kulturlivet. Allt arbete har präglats av att:

 *sätta demokratiarbetet i fokus

 *arbeta via grupper, organisationer och företag, som inte är aktiva idag erbjudits att ta del av konst och kulturlivet

 *få fler idébärande organisationer att samverka kring Skådebanans idé

 *med kulturen som verktyg skapa en ökad förståelse mellan olika grupper i samhället

 *skapa oväntade möten och händelser där kultur blir en självkar del i människors vardag

 *invånare har fått möta konst och scenkonst på platser där om minst anar det

 *bredda utbudet av kultur för grupper som idag inte nås enkelt

 

Share Music, Kroumata och Spinn

Hi-Hat Xpres rymmer en ensemble från Share Music Sweden, slagverksensemblen Kroumata och danskompaniet Spinn. Tillsammans med tonsättaren Nigel Osborne och koreografen Veera Suvalo Grimberg har de format en dans- och musikföreställning med en kraftfull mix av stilar och uttryck. Hi-Hat Xpres är sammansatt utifrån viljan att skapa scenkonst på ett nytt sätt, där alla tillför. Föreställningen har turnerat runt i Sverige under 2013 i samarbete med Riksteatern. Världspremiären skedde i samarbete med Skådebanan skedde 17 november 2012 i Kulturhuset Spira, Jönköping.

Ansvarig: Sophia Alexandersson och Marie Reifelton

 

Karl Thure Sällberg, född den 12 november 1854 i Nydala socken, Jönköpings län och död den 27 januari 1908 i Värnamo, var en svensk författare och tidningsman. Sällberg var hela sitt liv Värnamobygden trogen. Han tog studentexamen 1874 och var därefter några år anställd vid Postverket. Från 1882 var han verksam som publicist och medverkade i olika Värnamotidningar, bland annat som redaktör för Vernamo-Posten, Vernamo Allehanda och Vernamoposten. Den senare tidningen ägde han mellan 1905 och fram till sin död. Han var även kommunpolitiker, brandbefäl och lärare vid Värnamo Folkhögskola samt grundade länets första nykterhetsförening i Värnamo 1883. Men sin bestående ryktbarhet skaffade sig Sällberg emellertid som folklivsskildrare och bygdekrönikor med djup lokal förankring. Han beskrev folkets talesätt, vanor och uppförande och hans paschaser publicerades varje vecka i olika svenska tidningar och även i Nordamerikas svenskbygder. Han gav ut ett flertal samlingar i bokform och de återutgavs även i olika samlade upplagor och urval.  Sällskapet Thure Sällberg, Smålands musik & teater och Skådebanan har samarbetat kring att ta fram en ljudbok med Thure Sällbergs texter, för att öka tillgängligheten för människor i länet.
Syftet är att sprida kunskap om hans liv som krönikör, folklivsskildrare och folkbildare samt förmedla den glädje och humor som genom Thure Sällberg gjort Värnamo välkänt i hela vårt land och lång borta i Amerikas svenskbygder.
Arbetet har påbörjats under 2012 och gavs ut i mars månad 2013

Ansvarig: Bernt Lindqvist

 

Syn- och dövtolkning

Samtliga egenproducerade teaterproduktioner hos Smålands musik & teater har syn och dövtolkats under minst ett speltillfälle.

 Ansvariga: Dennis Ernst och Thomas Tegnér

 

Scenkonstbiennalen 21-26 maj 2013

Skådebanan har aktivt arbetat med publikarbete kring scenkonstbiennalen i Jönköping under maj 2013. Skådebanan och Riksteatern har organiserat a 100 volontärer i arbetet kring arrangemanget. RiksSkådebanan höll ett seminarium kring temat Den kulturfattige mannen – finns han?


Ansvariga Marie Reifelton och Marianne Lindqvist

 

Skulpturrevolt

 Konst och arkitektur i offentliga rum

 Ann Magnusson tog oss med på ett besök i Trönö kyrka i Hälsingland. Den byggdes 1885 och brann ner 1998. Församlingen tog kontakt med Ann Magnusson för att få hjälp med ombyggnaden. Arbetsgången blev lång och processinriktad. Skulle den gamla kyrkan byggas upp på nytt? I samma stil? Hur skulle man göra med de byggnadsrester som stod kvar? Dessutom funderade församlingen över det faktum att antalet kyrkobesökare minskat i takt med den ökande utflyttningen från orten. Resultatet blev en betydligt mindre kyrka på ungefär 1/3 av den ursprungliga grunden. På resterande del byggdes en klostergård upp samt restaurerades det torn som klarat sig från branden. Utvändigt är kyrkan sig lik, men inte dess inre. Den förlorade inredningen och konstnärlig gestaltningen har ersatts av en avskalad miljö med gamla kyrkliga symboler.

Ann Magnusson gav många andra exempel på den offentliga konstens betydelse! Låt oss börja i Vara! Sedan ett antal år kör tågen förbi stationsbyggnaden. Vi associerar till avfolkning, åldrande befolkning och minskad framtidstro. En tysk konstnär Katarina Grosse fick uppdraget att ”göra något åt” det övergivna stationshuset. Resultatet blev ett blått hus med ”bumlingar” på och detta invigdes i maj 2012. Den blå kulören har lett till ett nytt ord nämligen Varablått. Projektet genomfördes och finansierades av Vara kommun med 50 % och Statens Konstråd och Trafikverket 25 % vardera. Ovanstående är ett bra exempel på den lilla ortens möjlighet att hitta identitet i offentlig konst! Besök gärna Vara kommuns hemsida! Där finns en lång text som presenterar konstverket och denna presentation andas stolthet och glädje över Blue Orange.

Men den röda bollen från Wanås är kanske ett ännu tydligare exempel på konst kan liva upp och överraska!

Vetlanda 16 mars kl 9.30 – 15.30

 

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

   

Konst och arkitektur i offentliga rum – studiebesök utomhus i Stockholms förorter

 Starten för lördagens konst- och arkitekturbesök var Ebba Bolins bro mellan Stockholm och Sundbyberg över Bälstaån. Frida Cornell curator/skribent/projektledare var vår guide den första dagen och hon uppmanade oss att gå över ån! Annedal är ett nytt område i Bromma och byggs en mängd flerbostadshus. Dessa ägs av olika byggherrar och har ett varierat utseende. Parallellt produceras platsspecifik konst. Denna ovan kom till 2012 och på stranden som vetter mot Annedal är det redan uppbyggt en strandpromenad, som till en del består av trädäck som går ut från husen. Bron är upplyst på kvällar och nätter. Så här skriver Skanska när de gör reklam för sina bostäder i det nya området:

Levande närmiljö

Annedal blir en stadsdel som samverkar med sin omgivning, med service och handel i Sundbyberg, Mariehäll eller Bromma Blocks och rekreation i parkmiljöer med olika karaktärer. Tvärs över ån ligger Marabouparken med skulpturer och ny konsthall. Längs Bälstaån anläggs Åparken med bryggpromenad och förbindelse med Sundbybergs strandpromenader. Lönnebergaparken är en aktivitetspark för barn och ungdomar. Centralt i området ligger Annedalsparken med naturpartier och aktivitetsytor. De nya parkerna går genom Stockholm Konst tre nyskapande konstverk.

Frida Cornell visar många exempel bland annat utsmyckningen på ett pågående skolbygge. Skolan heter för övrigt Pippi Långstrumps skola! Konstnären har skapat en ganska lågmäld utsmyckning i anknytning till en av skolans ingångar. Galler, trappor och räcken bildar ett spännande mönster så hela trapphuset blir ett konstverk. På ytterväggen som vetter mot oss strävar fyra tegelmoln, något motsägelsefullt eftersom tegel är tungt. Det hör till saken att det låg ett tegelbruk här vid sekelskiftet 1900 och konstnären påminner på detta eleganta sätt om platsens historia. Konstnären beskriver sin konstnärliga gestaltning för Annedal i Bromma på sin hemsida. Fantastisk läsning! www.ulrikajansson.com

 

23 mars kl 10.00 – 18.30

 

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

 

Konst och arkitektur i offentliga rum – studiebesök inom i Stockholms innerstad

 På söndagen fick vi möjlighet att komma in i flera centralt belägna hus. Ann Magnusson har genom sin profession arbetat tillsammans med flera av byggherrarna/fastighetägarna i området och hon beskrev hur den konstnärliga gestaltningen används och har använts för att höja ett områdes värde. När det gäller det sistnämnda menar hon inte minst att det höjda skönhetsvärdet bidrar till en ökad trivsel för alla människor i det centrala Stockholm. Vi besöker bland annat en fastighet ägd av Vasakronan och här hittar vi tre målningar av Jussi Niva utförda 2010 och Ann Magnusson passar på att påminna oss om att vi är nära Sergels torg och Hötorget.

Vi förflyttar oss i tiden till mitten av 1900-talet då stadsbyggnadsdirektören Sven Markelius ledde utbyggnaden av området runt Sergels torg. Han engagerade arkitekten David Helldén och konstnären Olle Baertling till att ett unikt samarbete. . Vi stannade upp och diskuterade samarbetet mellan stadsbyggare, arkitekter och konstnärer och vikten av att detta samarbete fortsätter för att vi skall skapa goda livsmiljöer.

 

Vetlanda 24 mars kl 10.00 – 15.00

 

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

 

Att bygga mönstersamhället

 Frågan som ställdes var om konst, arkitektur och våra omgivande miljöer förändrar våra liv. Curt Persson, länsmuseichef i Norrbotten beskrev Kirunas utveckling under 1900-talet. Under det föredragshållaren kallade etableringsfasen lades grunden. Hjalmar Lundbohm var en central gestalt i det tidsskedet. Utifrån sin forskning om hans betydelse poängterade Curt Persson att Lindbohms ideologi hade utomordentligt stor betydelse för Kiruna. Föredragshållaren framhöll framför allt att styrelser av alla kategorier bör innehålla olika kompetenser. Den viktigaste kompetensen att införliva är, menar Curt Persson, kulturens. Representanter bidrar med stor kreativitet till en mängd områden. Inför kravet att tänka nytt är kulturen en väsentlig bidragsgivare. Nästa föredragshållare Ann Magnusson, konstkonsult och projektledare poängterade att konsten och kulturen har som en av sina viktigaste uppgifter att belysa och diskutera människans situation i relation till sin omvärld – samhället.

De flesta invånarna i vårt land befinner sig i skolor och sjukhus någon gång under sitt liv. Trots det upprepade valspråket skola, vård och omsorg har inte kulturens del i dessa allmänna rum vuxit, snarare menar Ann Magnusson att effektivitetskrav och ett ekonomiskt dominerande synsätt har fått ett alltför stort utrymme.

Så i vår tid krymper utrymmet för en humanistisk inställning. Detta trots att vi nutidsmänniskor är i stort behov av en planering med inriktning på mänskliga faktorer. Vi har ett växande behov av reflektion och tidlöshet. Den fysiska miljö som omger oss producerar en verklighet som kan vara mer eller mindre begriplig. Våra stadsbyggare har en övergripande uppgift nämligen att skapa helhet och därmed mening.

Hur skulle det konkret kunna se ut om vi på allvar vill dela vårt samhälle? Och vad betyder att dela ett samhälle? Första tanken jag får är ett mer segregerat samhälle, men det kan väl knappast vara det ideala? Nej det är i stället i betydelsen ”ta del av samhället” föreläsaren presenterar ett projekt. Ann Magnusson anlitades när Stockholms regionplanekontor tog fram den regionala utvecklingsplanen för Stockholms region 2010. Här valde man att redan från start samarbeta konstnärerna Janna Holmstedt, Anna Högberg, Johan Tirén och Johan Waerndt. Den förstnämnda har gett ut en bok om hela arbetet. Deras uppdrag var att bidra med sina arbetsmetoder och de kom att ha fokus mest på det sociala området.

 

Jönköping 16 mars kl 9.30 – 15.30

 

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

 

Information till kommunerna på Högskolan i Jönköping, 24 oktober

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

 

Att bygga mönstersamhället Jönköping

Fredagen den 8 november genomförde Skådebanan/projekt Skulpturrevolt en dag med föreläsningar på temat mönstersamhälle. Frågan som ställdes var om konst, arkitektur och våra omgivande miljöer förändrar våra liv.

Bygga för ett bättre liv

Curt Persson, länsmuseichef i Norrbotten beskrev Kirunas utveckling under 1900-talet. Under det föredragshållaren kallade etableringsfasen lades grunden. Hjalmar Lundbohm var en central gestalt i det tidsskedet. Utifrån sin forskning om hans betydelse poängterade Curt  Persson att Lindbohms ideologi hade utomordentligt stor betydelse för Kiruna. Han var den som anlände till trakten vid förra sekelskiftet . Han skulle undersöka om de mineraler som fanns i området var möjliga att utvinna. Hans svar blev ja och han kom att stå i ledningen för det bolag, LKAB som utvecklades. Han blev också den som byggde upp samhället Kiruna. Hans nyckelord var nytänkande, socialt engagemang och förmåga till samverkan med samerna, nybyggarna och det framväxande samhällets ledning. Curt Persson tog oss med på Kirunas resa under olika faser som utvecklingsfas, konsolideringsfas m m.

 Svaret på den inledande frågan blev i C P fall ett tydligt ja, med många talande exempel från Norrbotten. Han framhöll framför allt att styrelser av alla kategorier bör innehålla olika kompetenser. Den viktigaste kompetensen att införliva är, meda CP, kulturens. Representanter bidrar med stor kreativitet till en mängd områden. Inför kravet att tänka nytt är kulturen en väsentlig bidragsgivare.

Konsten att utforma och få något att bestå; några reflektioner om konstnärlig gestaltning, allmänna rum och förmågan att dela ett samhälle.

Konsten och kulturen har som en av sina viktigaste uppgifter att belysa och diskutera människans situation i relation till sin omvärld – samhället. Ann Magnusson, konstkonsult och projektledare hade fått i uppgift av oss arrangörer att belysa denna omfattande och svåra fråga. Hon berättade att hon funderat länge på en titel på sin föreläsning och kom fram till följande långa rubrik:

-       Konsten att utforma och få något att bestå; några reflektioner om konstnärlig gestaltning, allmänna rum och förmågan att dela ett samhälle.

De flesta invånarna i vårt land befinner sig i skolor och sjukhus någon gång under sitt liv. Trots det upprepade valspråket skola, vård och omsorg har inte kulturens del i dessa allmänna rum vuxit, snarare menar Ann Magnusson att effektivitetskrav och ett ekonomiskt dominerande synsätt har fått ett alltför stort utrymme.

Så i vår tid krymper utrymmet för en humanistisk inställning. Detta trots att vi nutidsmänniskor är i stort behov av en planering med inriktning på mänskliga faktorer. Vi har ett växande behov av reflektion och tidlöshet. Den fysiska miljö som omger oss producerar en verklighet som kan vara mer eller mindre begriplig. Våra stadsbyggare har en övergripande uppgift nämligen att skapa helhet och därmed mening.

Hur skulle det konkret kunna se ut om vi på allvar vill dela vårt samhälle? Och vad betyder att dela ett samhälle? Första tanken jag får är ett mer segregerat samhälle, men det kan väl knappast vara det ideala? Nej det är i stället i betydelsen ”ta del av samhället” föreläsaren presenterar ett projekt. Ann Magnusson anlitades när Stockholms regionplanekontor tog fram den regionala utvecklingsplanen för Stockholms region 2010. Här valde man att redan från start samarbeta konstnärerna Janna Holmstedt, Anna Högberg, Johan Tirén och Johan Waerndt. Den förstnämnda har gett ut en bok om hela arbetet. Deras uppdrag var att bidra med sina arbetsmetoder och de kom att ha fokus mest på det sociala området.

 

Jönköping 8 november

 

Ansvarig: Ulla-Britt Lindqvist

     

Skulpturrevolt; presentation av projektet och rapporter från deltagande kommuner i Jönköpings län samt en egen utvärdering av den genomförda konstbildningsdagen

Ulla-Britt Lindqvist hälsade välkommen genom att hänvisa till bilden på den inbjudan som gått ut. Kan vi anse det vara en passande bild för dagens tema? Visst den pekar på att önskan om ett idealsamhälle återkommit i historien, men renässansens Urbino var ingen demokratisk plats. Inte en människa syns på bilden och så vill vi absolut inte ha de städer vi skall bo i under kommande århundraden. Hon pekade också på att under den period som Skulpturrevolt varit i gång har det varit många ”gubbar” i fokus. Flera av de skulpturerna som uppmärksammats de första åden har gestaltat betydande män oavsett vilken av de deltagande kommunerna det gällt. Hittills har Tranås, Nässjö, Aneby och Gislaved deltagit. Ett stort antal föreläsningar och andra aktiviteter har genomförts.

Presentationen av projektet Skulpturrevolt avslutades med att peka på de möjligheter som år 2014 erbjuder. En ny kulturplan skall tas fram i länet. Det är politiska val. Demokratifrågan sätts i centrum.

Skulpturrevolts yttersta syfte är att driva på samverkan mellan ideella föreningar, konstnärer, institutioner, kommuner, politiskt ansvariga och allmänheten. Vi vill vara en del i arbetet med att behålla och förbättra det civila samhällets aktiva deltagande i den demokratiska processen.

Inbjudan till utbildningsdagen/samtalsdagen den 8 november 2013 har skickats ut via våra olika medlemsföreningar i Skådebanan. Vi har använt oss av mailkontakter och information/reklam på sociala medier som facebook och hemsidor. Vidare har lokala konstföreningar uppmanats att vidarebefordra inbjudan. Landstinget har bjudit in kulturcheferna i länets kommuner.

I konstbildningsdagen deltog 35 personer inklusive föredragshållarna. Av dessa deltog tre personer enbart på förmiddagen. Deltagarförteckning bifogas. Bilaga 1.

Vår ambition när det gäller målgrupp var följande. Vi ville ha en blandad publik. Kultur, arkitektur, teknik, tjänstesektor och politiken skulle stråla samman och ha en gemensam agenda. I det sammanhanget resonerade vi mycket om vilken tid vi skulle välja för arrangemanget. Sveriges konstföreningar i Jönköpings län har oftast sina aktiviteter på det vi kallar fritiden, d v s kvällar och/eller helger. Sedan påpekade bl a representanter från landstinget att dagtid nog var det enda relevanta för att de som är verksamma inom olika yrken och förvaltningar skulle tänkas delta. Vi valde dagtid väl medvetna om att ideellt engagerade inte alltid kan ta ledigt från sitt arbete för att delta i en fortbildning på dagtid.  Utifrån det är vi besvikna över att alltför få från den prioriterade kategorin kom. Hade vi vänt oss till fel personer? Gått förbi nyckelpersoner? Bjöd vi inte på ett tillräckligt intressant ämne?

Som en jämförelse – när Jönköpings läns landsting bjuder in till diskussioner på dagtid är uppställningen mycket stor.

Vi hade önskat fler politiker och en högre kommunal närvaro. Nu var fem kommuner representerade. Vi hade ett relativt sett stort antal arkitekter och konstnärer. Ingen från landstinget kunde närvara.

När vi tog fram de olika förslagen till inbjudan hade vi laborerat med olika text- och bildförslag. Därför var det lätt att göra en snabbenkät i samband med starten av dagen. Den gjorde det tydligt att en del fått inbjudningar som vi som ansvarat för dagen skickat ut som förslag till några att reagera på. Alltså fanns flera varianter än den ”rätta” ute! 

Vi borde ha varit mer alerta när det gäller inbjudan till politiker och kommunala tjänstemän inom sektorer som tekniska kontor, kulturförvaltningar, fastighetsavdelningar, stadsbyggnadsavdelningar.

 Men vårt engagemang är fortsatt stort. Vi menar att samhällsdebatten skall fortsätta resonera om hur vi gemensamt skapad det goda livet. Ett gott liv innefattar materiell välfärd och en värld av skapande, utforskande och personlig utveckling. Framtiden är öppen och fylld av oanade möjligheter.

             

 Med några bilder från Hi-Hat Xpres och Skulpturrevolt överlämnar styrelsen därmed verksamhetsberättelse för det gångna året och tackar för förtroendet att få leda Skådebanan i Jönköpings län under verksamhetsåret 2013.

    

Thomas Tegnér                                                               

Ordförande